Sidvyer, senaste månaden

0

onsdag 20 oktober 2010

=(

Fan vad skönt det hade varit att försvinna för ett tag nu, ibland blir man bara så jävla trött på allt.

Igår när vi var på hockey så var jag helt frånvarande, jag kom på mig själv att bara sitta och titta rakt ut i luften. Micke frågade mig flera gånger "såg du?" - Nej, fick jag svara gång på gång. Jag som brukar älska hockey. Jag satt och funderade över vad jag egentligen kände inombord men kunde inte komma på grunden till varför jag kände som jag gjorde. Herregud, jag satt på och kollade på Hockey med min underbara sambo och där fanns inte mycket som kunde fela. Jag satt och tänkte på vad jag skulle kunna göra, KÖPA eller äta, alltså försöka hitta en utväg och må bättre iallafall för en stund. Jag kom inte på någonting som ens var lockande. Jaha, det var ju lustigt för det brukar jag alltid komma på minst 2 saker, brukar ju inte vara så svårt.

Jag vet fortfarande inte vad det är men en sak vet jag och det är att jag inte känner mig på topp, flera gånger under hockeyn igår hade jag gråten i halsen, jag visste inte ens varför? Jag har väl inget att vara ledsen för?

Jag tror jag vet en sak som kan påverka detta och det är mitt jobb, förvisso har jag precis fått ett nytt jobb där jag varit en gång men redan efter första gången så kände jag väl för att vara ärlig att det inte var något för mig. Jag vill inte jobba med servering, vem fan vill jobba med något som man inte kan? Jag kan ju förhelvete knappt bära 3 tallrikar, eller kan jag ens det? Hur bra och hur motiverad blir man att jobba med människor som varit minst 5 år i branschen då? Dom kan ju förfan jonglera samtidigt som dom bär 3 tallrikar.

Jag är så fruktansvärt trött på att alltid ha en klump i magen dagen, sömnlös på natten och fruktansvärt down varje gång jobb väntar dagen efter.

Sedan känns det som att det inte är värt min kassa timlön, jag får ju jobba 10 timmarspass varje dag i veckan om det ens ska vara lönt.

Varför kan jag inte bara få ett jobb som jag verkligen vill ha? Jag längtar efter den känslan igen att nästan längta till jobb. Det är väl så det ska vara, annars kan jag inte förstå hur folk överhuvudtaget överlever fram till dom är 64, självklart förstår jag att man måste gå på en hel del nitlotter innan man får sin stora vinst men det känns som jag har fått nitlott på nitlott i 2 år nu.

Jag är gjord för att jobba med försäljning av något slag, eventuellt skulle jag kunna tänka mig reception eller liknande. Jag mår som bäst när jag får jobba själv, individuellt, styra över mitt eget arbete och känna att jag faktiskt är jävligt bra på det jag gör. Varför ska det vara så jävla svårt? Är det så sorgligt att man idag faktiskt behöver ha kontakter för att kunna få ett bra jobb?

Eller ska jag helt enkelt plugga? Ja, då får det bli på distans eller något, för någon jävla skola ska jag inte gå i, då dör jag nog hellre. Dessutom så får jag väl ändå jobba med något jävla skitjobb för att få saker och ting att gå ihopa, överlever väl inte csnbidrag.



Nu ska jag fortsätta deppa vidare, försöka klura ut hur fan ska jag få saker att gå ihop rent ekonomiskt och hur fan jag ska överleva denna branschen.

Ser många övervägande fördelar med att somna in och vakna om 50 år just nu faktiskt.

1 kommentar:

  1. Lilla vän! Jobbigt att känna som du gör och jag kan bara säga att jag förstår dig. Tog mig 7 år efter studenten för att inse vad jag ville jobba med. Och än u dag kan jag tveka om valet jag tagit är rätt. Det är ett svårt val och jag tror att oavsett vad jag tar för jobb kommer jag tröttna inom några år. Så fort saker blir rutin blir det liksom tråkigt :-) Nu ser vi till att fixa ett hus till er så får det bli hunddagis för hela slanten! Kram!

    SvaraRadera