Hundjakt..

Jag började morgonen med att gå ut med en gnällig hund och en mindre gnällig hund, Micke och Enzo låg kvar i sängen och sov. Jag fick sedan städ mani och började plocka undan och torka lite överallt, tände sedan ljus och började värma bullar i ugnen. När bullarna var klara så väckte jag Micke som efter mycket om och men gick upp. Innan vi käkade frullen så stack Micke ut med Enzo.

När Micke kommer upp så berättar han att där nog var en hund som hade rymt, jaha sa jag..hur vet du det? Jo då hade där gått en man nere och kallat på en hund, samt ett par andra också. Sedan berättade han att han hade gått förbi hunden. Mitt svar på det var "varför fångade du inte in den då?"För att han sprang iväg fick jag svar tillbaka.

När jag ätt upp min frukost så konstaterade vi genom att titta ut att hunden fortfarande inte var infångad. Jag stack ner och hjälpte till att försöka fånga in den med Nezta, hon vägrade gå och hunden hade vi någon meter ifrån oss men jag hade inte tillgång till att fånga in den då jag fick ha Nezta i famnen. Jag ringde ner micke som fick ta nezta och lämna enzo hos mig istället. Hunden var inte alls intresserad av andra hundar samt människor så vi hade ett projekt som hette duga framför oss. Jag lämnade Enzo och gick sedan ner med hundben och halsband och koppel. Jag var nu ensam om att leta. Jag fick syn på honom ett par gånger och försökte få in honom utan framgång. Nu var han påväg över vägen, shit hann jag väl tänka innan jag såg honom springa rakt över. Bilarna körde inte över honom utan dom hann se honom som tur är, dom såg även mig och stannade mitt i vägen för att jag skulle kunna springa över och efter honom. Snällt.

Nu var vi på andra sidan vägen, alltså Elltorp och i parken. Där stötte jag på mannen som rastade hunden när den smet, han var enbart hundvakt, tufft läge att bli av med någon annans hund, jag led verkligen med honom och gav mig fanken på att jag skulle hjälpa honom få in hunden. Mannen är känd för att rasta alla hundar på ellstorp i princip, ofta då när deras ägare jobbar. Det är en jättetrevlig man som verkligen lever för hundar!

Vi hjälptes nu åt att försöka få in honom, vi fick bort honom ifrån vägen och in mot en stor gröning, dock nära tågbanorna, nervigt återigen. Dit fick han ju bara inte sticka. Efter ett tags hårt arbete att försöka få in hunden som varken brydde sig om människor eller andra hundar så fick vi in honom. Shit vilken lättnad. Nästan så man fällde en tår. En lycklig hundvakt tackade så mycket för min hjälp och jag gick med ett stort leende hela vägen hem.

Nu ska vi göra oss i ordning och sedan blir det Vellinge blomman för lite halloween-feelings. Underbart väder idag igen, vem vet...det blir kanske en tur i bokskogen efter det.

Ha det så bra!