lite allt möjligt.

Nu är jag sjuk helt plötsligt!

Vi har nu 14 dagars hårt slit, vilket vill säga 12-15 timmars arbete VARJE dag, gått ner till normala arbetsdagar på ca 7-9 timmar. Detta känns nästan lite lustigt, det känns som att man knappt hinner komma till jobb förrän man slutar.

Det har varit ytterst få som verkligen har brutit ihop och inte fixat mer under våra 2 invigningsveckor, vi har alla hjälpts åt, vi har stöttat varandra och verkligen haft skitroligt vilket jag tror har varit den viktigaste ingridiensen till varför det har gått så bra som det faktiskt har gjort!

I Söndags kom Sverige-chefen och höll tal för oss, han öste beröm över och alla kunde luta sig tillbaka bekvämt och bara ta åt sig! Det har gått över all förväntan och alla är nog så stolta och nöjda som man bara kan bli. Vi drack lite cider och öl, firade vår framgång och att våra invigningsveckor nu faktiskt var över.

Vi har börjat gå på schema nu, vilket innebär att vi vet till 100% när vi börjar men inte när vi slutar. De dagar jag slutar 20.00 har jag slutat 21.00 - 21.30, det är fortfarande en liten nackdel men jag stannar så gärna kvar så! Dock är det en fördel om det rättar till sig i framtiden, inte kul att jobba över varje dag och faktiskt inte kunna planera något.

Men det tar tid innan allt rullar på som det ska och vi har alla tålamod!

Vi har börjat få raster på 30 minuter nu också, vilket innebär att vi faktiskt har tid att käka. Trevligt med fast föda nu, tidigare har vi levt på flytande, alltså redbull!

Nu har vi även fått lite lediga dagar då och då, vilket har resulterat i att folk blivit sjuka av någon anledning. Det är väl så att när man jobbat konstant och under den stressen och pressen. När man då kopplar av så kommer allt över en, man får helt enkelt tid att vara sjuk, hur konstigt det än låter. Det har hela tiden varit någon som varit kass, nu är vi väl iallafall 2 st som är hemma med feber och halsont. Stackars oss. Det är inget roligt att vara hemma och glo, speciellt inte nu när man är van vid fullt ös.

Jag sedan den 2 November inte haft något liv, jag har vaknat vid 7, åkt till jobb, jobbat ihjäl mig till midnatt och därefter åkt hem för att sova och sedan börjar det om. Jag har varit så kinkig och otrevlig mot Micke som fått ta all skit. Så fruktansvärt osocial, otrevlig och dum rent ut sagt. Hur kan det bli så? Han har verkligen varit helt underbar under denna tiden och är såklart det fortfarande, men herregud vad han ska ha beröm för att han stått ut med mig och faktiskt ordnat så att min tillvaro när jag kommit hem varit underbar, (fastän jag inte visat det). Här har alltid varit pepsi max hemma, här har alltid varit mat hemma, antingen rester som han sparat till mig och värmer eller så har han ställt sig och lagat mat till mig och detta mitt i natten! Han har handlat hem mina favvokakor och en massa annat! Han har även gått upp skittidigt för att köra mig till jobb så jag sluppit gå och han har hämtat mig nästan varje kväll för att det är mörkt och läskigt där jag går annars. Han har hjälpt till med hundarna, vilket jag tycker är helt fantastiskt. Han har ju fått bära hela lastet själv, jag har ju aldrig varit hemma. Han har även gjort mina ärenden, så som att handla skor till mig som jag har sett och postat en hel del saker som jag sålt på tradera, det ni! =) Jag vet inte hur jag ska kunna tacka dig tillräckligt, du är bäst och det vet du om! Jag älskar dig! =)

Nu är jag iallafall sjuk och det kom ju väldigt passande då jag är ledig i helgen :-( ! Idag ska mamma åka på seans och hade jag velat så hade jag kunnat åka med, jag vill såklart men jag är ju sjuk, not good! Det hade varit så intressant och spännande.